Säsong två kom tillbaaaaaa-aaaaka!
Speaking of teveserier – Homeland: Saul kan dra något gammalt över sig, Dana är den enda som är i närheten av relaterbar, och yay för nya analytikertjejen, och Peter Quinn.
Fan, Dana ger mig nästan lite Peytonvibbar, for better or worse. Virrigare karaktär får man väl leta efter, men hon gjorde hela One Tree Hill på sin tid, och det var ändå. Ja.
Som jag ville gå på TRIC och lyssna på Jimmy Eat World och Fall Out Boy. Och som ingen av mina jämnåriga polare gillade musiken i den teveserien. För evigt ett mysterium, det.
Och apropå One Tree Hill, jag har tänkt på en sak. På franska heter hela serien Les Frères Scott vilket ordagrant betyder Bröderna Scott, och det är väl inget fel i det egentligen, då själva urplotten i serien kretsar kring Lucas och Nathan. Men om man tänker efter, och tittar ett tag, så tar tjejerna över. Eller så inbillar jag mig det för att jag är tjej, men Brooke, Peyton, Haley, och även birollerna som Rachel, Deb och Karen är så mycket färgstarkare än killarna. Ja ja, basket och hjärtfel och det ena med det femte, men vissa saker, som Brooke och Peytons kaosiga vänskap, det fastnar mycket mer. Äsch, jag vet inte. Det är flera år sedan jag kollade på One Tree Hill senast, men jag kan likförbaskat inte radera avsnitten från hårddisken. Säsong 1-4 var guld. Allt därefter ignorerar jag å det grövsta.
Vid närmare eftertanke ballar väldigt många teveserier ur efter fjärde säsongen. Förutom Grey's då. Det må vara ett känslomässigt eländeskluster utöver det vanliga men urspårat? Njaäe..
Fast jag kanske är partisk där, bara för att några av de allra bästa karaktärerna (läs: Arizona) dyker upp först efter säsong fyra. Jag kan inte ens föreställa mig Grey's utan Arizona nu.
Shonda Rimes är ondskefull och jag tänker inte ens tänka på säsong åtta och nio för att, nej. Men tevevärlden behöver fler barnkirurger som åker runt i Heelys.
Låtar som jag alltid kommer förknippa med One Tree Hill – ett blandband:
- Dashboard Confessional – Hands Down
- Feeder – Feeling A Moment
- Switchfoot – Dare You To Move
- The Weepies – World Spins Madly On
- Fall Out Boy – I've Got A Dark Alley And A Bad Idea..
- The Replacements – Here Comes A Regular
- AFI – Prelude 12/21
- Jimmy Eat World – Disintegration
- La Rocca – Non-Believer
- 8mm – Forever & Ever Amen
- Mozella – Light Years Away
- Story Of The Year – Sidewalks (Acoustic)
- Spice Girls – Wannabe
- The Kooks – Naive
- José Gonzales – Heartbeats
- Tyler Hilton – You'll Ask For Me
- Head Automatica – Beating Heart Baby
- The Get Up Kids – Overdue
- Gavin DeGraw – I Don't Wanna Be
Låtar som jag alltid kommer förknippa med Grey's Anatomy – också ett blandband:
- Brandi Carlisle – The Story
- Anna Nalick – Breathe
- Damian Rice – 9 Crimes
- The Cardigans – Live and Learn
- KT Tunstall – Universe & U
- Snow Patrol – Chasing Cars
- The Weepies – World Spins Madly On
- Joshua Radin – Closer
- Let's Go Sailing – All I Want From You Is Love
- Missy Higgins – Where I Stood
- The XX – Islands
- Benjamin Fracis Leftwich – Atlas Hands
- The Fray – How To Save A Life
Låtar som jag alltid kommer förknippa med The OC – nu har jag fått upp farten på det här med listorna alltså.
- Death Cab For Cutie – A Lack Of Color
- Jeff Buckley – Hallelujah
- Spoon – The Way We Get By
- Modest Mouse – The World At Large
- The Eels – Saturday Morning
- Jet – Move On
- Alkaline Trio – We've Had Enough
- Strays Don't Sleep – For Blue Skies
- Rooney – Popstars
- The Thrills – Big Sur
- Ryan Adams – Wonderwall
- Super Furry Animals – Hello Sunshine
- Nada Surf – If You Leave
- The Killers – Smile Like You Mean It
- Elliott Smith – Twilight
- Youth Group – Forever Young
- Phantom Planet – California
Eh ja. Det här spårade ur nåt radikalt. Så blir det ibland.
Nu ska jag nostalgisomna till tonerna av något ovanstående. Pöss. Etiketter: dravel, musik, nörderi